“Arbetslösheten steg” är en av de mest citerade siffrorna i ekonominyheterna, men vad som räknas som arbetslös är mer specifikt än att bara sakna ett jobb. Den här lektionen går igenom hur SCB:s arbetskraftsundersökningar, AKU, faktiskt definierar arbetslös, sysselsatt och utanför arbetskraften, och hur man räknar fram de tal som brukar rapporteras.
Vad det är
I arbetskraftsundersökningarna räknas en person som arbetslös om hen varit utan arbete under en viss given vecka och antingen har sökt arbete under de senaste fyra veckorna, eller väntar på ett arbete som ska påbörjas inom tre månader, samt kan börja arbeta direkt eller inom två veckor. Det räcker alltså inte att sakna ett jobb, kraven på att aktivt söka eller vara på väg in i ett arbete är en del av själva definitionen.
AKU beskriver befolkningen i åldern 15 till 74 år och delar upp den i tre grupper. Sysselsatta är de som har ett arbete. Arbetslösa är de som saknar arbete men uppfyller villkoren ovan. Tillsammans bildar sysselsatta och arbetslösa arbetskraften. Den tredje gruppen står utanför arbetskraften helt, till exempel studerande som inte söker jobb, pensionärer eller andra som av olika skäl varken har eller aktivt söker arbete.
Undersökningen bygger på telefonintervjuer med ett urval av befolkningen, inte en fullständig räkning av alla. Det gör AKU till en skattning snarare än en exakt summering, vilket är värt att ha i bakhuvudet när enskilda månadssiffror jämförs.
Varför det spelar roll
Arbetsmarknadens läge hänger nära ihop med konjunkturen, som förra lektionen gick igenom. I en högkonjunktur brukar fler företag vilja anställa, vilket normalt gör det lättare att både få och byta jobb. I en lågkonjunktur blir läget ofta det omvända. Eftersom BNP och sysselsättning hänger ihop på det sättet används arbetsmarknadsstatistik som en av flera signaler för att bedöma var i konjunkturen ekonomin befinner sig.
Siffrorna spelar roll även på ett personligt plan. Den som är anställd påverkas av hur lätt eller svårt det är att byta arbetsgivare, medan den som söker jobb påverkas direkt av hur många lediga tjänster som finns att söka. Vad man faktiskt tjänar på ett arbete, bruttolönen, är i sin tur startpunkten för nästa steg i privatekonomin, allt från skatt till pension, men den kopplingen mellan konjunktur, jobb och lön är själva anledningen till att arbetsmarknadsstatistik bevakas så noga.
Statens ekonomi påverkas också. Fler i arbete betyder mer skatteintäkter och mindre utbetalningar i olika ersättningssystem, vilket för oss vidare till nästa lektion, om statens budget och skatterna.
Räkna själv
Tänk dig en befolkning i arbetsför ålder på 1 000 personer (ett påhittat exempel, inte en verklig siffra). Av dem har 620 personer ett arbete och räknas som sysselsatta. Ytterligare 40 personer saknar arbete men uppfyller AKU:s krav på att ha sökt arbete de senaste fyra veckorna eller vänta på ett arbete inom tre månader, och räknas därför som arbetslösa. Resterande 340 personer står helt utanför arbetskraften, till exempel för att de studerar utan att söka jobb eller är pensionerade.
| Grupp | Antal personer | Andel av 1 000 |
|---|---|---|
| Sysselsatta | 620 | 62,0 procent |
| Arbetslösa | 40 | 4,0 procent |
| Utanför arbetskraften | 340 | 34,0 procent |
Arbetskraften är summan av sysselsatta och arbetslösa: 620 + 40 = 660 personer.
Arbetskraftsdeltagandet räknas mot hela befolkningen: 660 delat med 1 000 blir 66,0 procent.
Arbetslösheten räknas däremot mot arbetskraften, inte mot hela befolkningen: 40 delat med 660 blir 6,1 procent (avrundat).
Sysselsättningsgraden räknas mot hela befolkningen: 620 delat med 1 000 blir 62,0 procent.
I det här exemplet ger alltså samma befolkning tre olika procenttal beroende på vilket mått som avses, och det är just den skillnaden i nämnare, hela befolkningen eller bara arbetskraften, som ofta skapar förvirring.
Vanliga missförstånd
- Arbetslös likställs med “har inget jobb”. AKU:s definition kräver också att personen aktivt sökt arbete de senaste fyra veckorna, eller väntar på ett arbete som börjar inom tre månader, och kan börja inom två veckor. Den som saknar arbete men inte söker räknas i stället som utanför arbetskraften.
- Arbetslösheten räknas mot fel nämnare. Arbetslöshet räknas mot arbetskraften (sysselsatta plus arbetslösa), inte mot hela befolkningen. Att dela antalet arbetslösa med hela befolkningen ger ett annat, lägre tal.
- Sysselsättningsgrad och arbetslöshet uppfattas som varandras motsatser. De summerar inte till 100 procent, eftersom gruppen utanför arbetskraften också finns med i sysselsättningsgradens nämnare men inte i arbetslöshetens.
- AKU uppfattas som en fullständig räkning. Undersökningen bygger på telefonintervjuer med ett urval av befolkningen, en skattning, inte en genomgång av varenda person i landet.