Jobbskatteavdraget är en skattereduktion som bara gäller inkomst av faktiskt arbete. Den räknas fram automatiskt och behöver inte begäras särskilt, men den har en begränsning som skiljer den från grundavdraget: jobbskatteavdraget får bara minska den kommunala inkomstskatten, aldrig statlig skatt, fastighetsskatt eller fastighetsavgift, och det kan aldrig bli större än den kommunala skatten faktiskt är.
Ytterligare en viktig avgränsning är vilka inkomster som räknas som arbetsinkomst i det här sammanhanget. Pension, sjukpenning, föräldrapenning och a-kasseersättning ger inte rätt till jobbskatteavdrag, trots att de kan ge rätt till grundavdrag. Det gör att två personer med samma totala inkomst kan få olika skatt, beroende på om inkomsten kommer från lön och eget arbete eller från till exempel pension.
En vanlig sammanblandning är att tro att jobbskatteavdraget och grundavdraget är samma sak, eller att det ena ersätter det andra. Det stämmer inte. Grundavdraget gäller bredare, för all förvärvsinkomst inklusive pension och ersättningar, medan jobbskatteavdraget är snävare och bara gäller arbetsinkomst, samtidigt som det bara får verka mot den kommunala delen av skatten. De två avdragen kan alltså gälla parallellt för samma person, beroende på vilken typ av inkomst som räknas.