Produktionsfaktorer är de resurser som behövs för att producera varor och tjänster. Inom nationalekonomin delas de traditionellt in i tre huvudgrupper: arbetskraft, naturresurser och kapital. Ofta räknas också entreprenörskap som en fjärde produktionsfaktor, alltså förmågan att kombinera de andra till något som säljer. Begreppet är centralt i samhällskunskap eftersom det förklarar varför ett samhälle inte kan producera hur mycket som helst: resurserna är knappa, precis som lektionen Vad är ekonomi, egentligen? beskriver.
Vilka produktionsfaktorer behövs för varor och tjänster?
| Produktionsfaktor | Vad den innefattar | Exempel |
|---|---|---|
| Arbetskraft | Människors fysiska och mentala arbete | Anställda i en fabrik, en sjuksköterska, en programmerare |
| Naturresurser | Alla typer av naturtillgångar och råvaror | Mark, skog, vatten, malm, olja |
| Kapital (realkapital) | Det människor har tillverkat för att kunna producera mer | Maskiner, byggnader, fabriker, verktyg |
| Entreprenörskap | Förmågan att organisera produktionen och ta risk | Den som startar och driver ett företag |
Arbetskraft innefattar både själva arbetet och den kunskap, kompetens och erfarenhet som människor bär med sig. Den delen brukar kallas humankapital. Två personer som arbetar lika många timmar kan alltså bidra helt olika mycket till produktionen beroende på utbildning och skicklighet.
Naturresurser, eller naturtillgångar, är det som finns i naturen innan någon har förädlat det. Råvaror som timmer och järnmalm är naturresurser, men det är också själva marken som en fabrik står på.
Kapital betyder i det här sammanhanget inte pengar, utan realkapital: maskiner, byggnader och verktyg som själva har producerats av arbetskraft och naturresurser. Realkapitalet kallas också produktionsmedel. Det delas upp i fast realkapital, som en fabriksbyggnad som används år efter år, och rörligt realkapital, som lager och insatsvaror som förbrukas i produktionen.
Varför är produktionsfaktorer viktiga för företag?
Ett företag kan inte producera något utan att kombinera flera produktionsfaktorer. Ett bageri behöver mjöl (naturresurser som förädlats till råvaror), en ugn och en lokal (realkapital) och bagare (arbetskraft). Saknas en av dem stannar produktionen, oavsett hur mycket det finns av de andra.
Företag väljer hela tiden mellan olika sätt att kombinera resurserna. Ett företag kan till exempel ersätta en del arbetskraft med en maskin, eller tvärtom. Vilken kombination som lönar sig beror på vad varje produktionsfaktor kostar. Det är samma marginaltänkande som i lektionen om kalkyler och marginaler.
Räkneexempel: när kapital gör arbetskraften mer produktiv
Tänk dig ett hypotetiskt bageri med två bagare som bakar för hand. Tillsammans bakar de 400 bröd per dag, alltså 200 bröd per bagare.
- Bageriet köper en degblandare, ett tillskott av realkapital.
- Med maskinen bakar samma två bagare 600 bröd per dag.
- Produktionen per bagare har stigit från 200 till 300 bröd, en ökning med 50 procent.
Antalet anställda är detsamma, men varje timme arbete ger mer. Det kallas att arbetsproduktiviteten har ökat. När det händer i många företag samtidigt växer hela landets produktion, och det är den ökningen som kallas ekonomisk tillväxt och mäts i BNP. Hur BNP mäts går lektionen BNP och konjunktur igenom.
Vanliga missförstånd om produktionsfaktorer
- Kapital är samma sak som pengar. I nationalekonomin betyder kapital oftast realkapital. Pengar och värdepapper kallas finansiellt kapital och producerar ingenting i sig själva, de används för att skaffa realkapital.
- Arbetskraft är bara antalet anställda. Lika viktigt är humankapitalet, alltså hur mycket kunskap och kompetens arbetskraften har.
- Naturresurser tar aldrig slut. Vissa förnyas, som skog, medan andra som olja och malm är ändliga. Alla är knappa i den meningen att de inte räcker till allt.
- Produktionsfaktorer och produktionskostnader är samma sak. Produktionsfaktorerna är själva resurserna. Kostnaden är vad företaget betalar för dem, till exempel lön för arbetskraft och hyra för en lokal.
Mer om produktionsfaktorer
KANOT och KANOUT: modeller med fler faktorer
I skolböcker och ordlistor används ofta KANOT som minnesregel. Bokstäverna står för kapital, arbetskraft, naturtillgångar, organisation och teknik. Varianten KANOUT lägger till utbildning, det vill säga humankapital. Organisation handlar om administration, system och hur arbetet fördelas, och teknik om metoderna som gör att samma resurser räcker längre. Modellerna visar att produktionen inte bara beror på hur mycket som finns av varje produktionsfaktor, utan också på hur väl de kombineras.
Produktionsfaktorer i redovisning
I ett företags redovisning syns realkapitalet som anläggningstillgångar och lager i balansräkningen, medan kostnaden för arbetskraft och råvaror syns i resultaträkningen. Lektionen om balansräkningen visar hur tillgångarna ställs upp. Humankapitalet syns däremot inte som en tillgång i redovisningen, trots att det ofta är det mest värdefulla ett tjänsteföretag har.
Varifrån begreppet kommer
Att dela in produktionen i mark, arbete och kapital är en gammal tanke inom ekonomisk teori. Ordet kapital har sedan 1700-talet nästan uteslutande använts om realkapital. Begreppet är besläktat med det marxistiska begreppet produktionsmedel, men produktionsfaktorer är bredare eftersom det även innefattar arbetskraft och humankapital.
Produktionsfaktorer och lokaliseringsfaktorer
Lokaliseringsfaktorer är de förutsättningar som avgör var ett företag placerar sin verksamhet, till exempel närhet till råvaror, kommunikationer, marknad och tillgång till arbetskraft. Produktionsfaktorerna beskriver vad som behövs för att producera, lokaliseringsfaktorerna var det är klokast att göra det. Hur resurserna fördelas i hela samhället, mellan hushåll, företag och stat, beskrivs i lektionen om samhällsekonomi.