Där resultaträkningen beskriver ett helt år, är balansräkningen en stillbild: den visar exakt vad företaget äger och hur det är finansierat en enda dag, räkenskapsårets sista. Det gör den till en sorts röntgenbild av företagets ekonomiska ställning, snarare än en film av vad som hänt.
Vad det är
Balansräkningen är en sammanställning av företagets tillgångar, eget kapital, avsättningar och skulder på räkenskapsårets sista dag. Den delas upp i två sidor som alltid ska vara lika stora. På ena sidan står tillgångarna: allt företaget äger som har ett ekonomiskt värde, från kassa och kundfordringar till maskiner och fastigheter. På andra sidan står hur de tillgångarna är finansierade, uppdelat i eget kapital, det vill säga ägarnas insats plus tidigare vinster som sparats i företaget, och skulder, det vill säga vad företaget är skyldigt andra.
Att de två sidorna alltid är lika stora följer direkt av hur en balansräkning är uppbyggd: allt en tillgång är värd måste ha finansierats på något sätt, antingen med eget kapital eller med lånat kapital. Det brukar skrivas som att tillgångar är lika med eget kapital plus skulder, en förklaring av sambandet snarare än ett räknesätt som kan väljas bort.
Tillgångarnas värde i balansräkningen påverkas också av avskrivningar: en maskin som köpts för 100 000 kronor och skrivs av med 10 000 kronor om året står inte kvar till sitt ursprungliga värde i balansräkningen år efter år, utan till det bokförda värdet efter avskrivningarna, vilket krymper för varje år som går.
Varför det spelar roll
Balansräkningen visar sådant som resultaträkningen inte gör, framför allt hur mycket av verksamheten som är finansierad med eget kapital jämfört med lånat kapital. Det fångas i nyckeltalet soliditet: eget kapital i förhållande till de totala tillgångarna, uttryckt i procent. Ett företag med hög soliditet har en stor del eget kapital i botten och är därmed mindre känsligt för till exempel ränteuppgångar eller ett dåligt år, medan ett företag med låg soliditet är mer beroende av att kunna fortsätta låna eller att intäkterna håller i sig.
Balansräkningen visar också konkret vad aktiekapitalet, lägst 25 000 kronor i ett privat aktiebolag, faktiskt innebär: det är inte en avgift som betalats till någon myndighet, utan en post i eget kapital som finns kvar som en del av företagets tillgångar, om det inte förbrukats av förluster.
Tillsammans ger resultaträkningen och balansräkningen två olika men kompletterande bilder: den ena hur året gick, den andra vad som finns kvar när året är slut. Båda byggs upp av löpande bokförda affärshändelser, där en del, som moms, löper genom nästan varje transaktion utan att synas som en egen rad i resultatet.
Räkna själv
Ett litet aktiebolag har vid räkenskapsårets slut tillgångar i form av inventarier, kundfordringar och kassa. Tabellen visar balansräkningen, där båda sidor summerar till samma belopp.
| Tillgångar | Belopp | Eget kapital och skulder | Belopp |
|---|---|---|---|
| Inventarier (efter avskrivningar) | 150 000 kr | Aktiekapital | 25 000 kr |
| Kundfordringar | 80 000 kr | Balanserat resultat | 45 000 kr |
| Kassa och bank | 70 000 kr | Summa eget kapital | 70 000 kr |
| Leverantörsskulder | 60 000 kr | ||
| Banklån | 170 000 kr | ||
| Summa skulder | 230 000 kr | ||
| Summa tillgångar | 300 000 kr | Summa eget kapital och skulder | 300 000 kr |
Soliditeten räknas som eget kapital delat med totala tillgångar: 70 000 delat med 300 000 blir ungefär 0,233, alltså en soliditet på cirka 23 procent i det här exemplet. Ungefär en fjärdedel av tillgångarna är alltså finansierade med eget kapital, resten med skulder.
Vanliga missförstånd
- Att balansräkningen visar vinsten för året. Det gör resultaträkningen. Balansräkningen visar i stället vad som finns kvar av tillgångar, eget kapital och skulder på en given dag.
- Att aktiekapitalet på 25 000 kronor ligger orört på ett konto genom hela företagets liv. Det ingår i eget kapital och kan förbrukas av förluster, precis som resten av det egna kapitalet.
- Att hög soliditet alltid är bättre än låg, rakt av. Soliditeten beskriver en avvägning mellan hur mycket eget kapital som är bundet i verksamheten och hur mycket som lånas, inte ett facit för vad som är rätt nivå.
- Att de två sidorna i balansräkningen råkar bli lika stora av en slump. De är alltid lika stora per definition, eftersom varje tillgång måste vara finansierad med antingen eget kapital eller skulder.