Ginikoefficient: så mäter gini-koefficienten inkomstskillnader

Ginikoefficienten är ett mått på hur jämnt eller ojämnt inkomsterna är fördelade i ett land eller i en befolkningsgrupp. Värdet ligger mellan 0 och 1. Vid 0 har alla exakt samma inkomst, vid 1 har en enda person all inkomst och alla andra ingenting. Ju lägre ginikoefficient, desto mer jämlikt fördelas inkomsterna. Måttet används framför allt för att jämföra inkomstskillnader mellan länder och för att följa hur inkomstspridningen i ett land förändras över tid.

Lektionen bygger på lektionen om inkomst och skatt, där du lärde dig skillnaden mellan bruttolön och det som faktiskt landar på kontot. Det är just inkomsten efter skatt som ginikoefficienten oftast mäts på.

Vad är en ginikoefficient?

Ginikoefficienten är ett statistiskt mått på ojämlikhet. Det har fått sitt namn efter den italienske statistikern Corrado Gini (1884–1965), som utvecklade det. Måttet kan användas på alla slags fördelningar i en population, alltså en avgränsad grupp som ett land, en region eller en yrkesgrupp, men vanligast är inkomstfördelning och förmögenhetsfördelning.

Två skalor förekommer. I läroböcker och på Wikipedia anges talet oftast mellan 0 och 1, till exempel 0,286. Ekonomifakta, Eurostat och flera statistikmyndigheter multiplicerar med 100 och skriver 28,6. Det är samma tal, bara olika skrivsätt.

Hur hänger gini-koefficienten ihop med Lorenzkurvan?

Ginikoefficienten räknas fram ur Lorenzkurvan, ett diagram som visar hur stor andel av den totala inkomsten som går till en viss andel av befolkningen. På den vågräta axeln står befolkningen, sorterad från lägst till högst inkomst. På den lodräta axeln står den sammanlagda andelen av inkomsterna.

Om alla tjänar lika mycket blir kurvan en rak diagonal: de 20 procent med lägst inkomst har 20 procent av inkomsterna, hälften av befolkningen har hälften och så vidare. Det kallas jämlikhetslinjen. I verkligheten buktar kurvan nedåt, eftersom de med låga inkomster har en mindre andel än sin andel av befolkningen.

Koefficienten mäter hur stor den buktningen är. Låt A vara ytan under jämlikhetslinjen och B ytan under den faktiska Lorenzkurvan. Då gäller:

Ginikoefficient = (A − B) / A

Är fördelningen helt jämn är B lika med A och koefficienten blir 0. Har en person all inkomst är B lika med 0 och koefficienten blir 1.

Hur räknar man ut ginikoefficienten? Ett räkneexempel

Ta ett påhittat land med 100 invånare. Hälften har en inkomst på 20 000 kronor efter skatt, den andra hälften 50 000 kronor.

1. Total inkomst: 50 × 20 000 + 50 × 50 000 = 3 500 000 kronor.
2. Andelen för den fattigare hälften: 1 000 000 / 3 500 000 = 0,286. Hälften av befolkningen har alltså 28,6 procent av inkomsterna.
3. Ytan A under jämlikhetslinjen är en triangel: 1 × 1 / 2 = 0,5.
4. Ytan B under Lorenzkurvan delas i två delar. Första halvan är en triangel: 0,5 × 0,286 / 2 = 0,071. Andra halvan är ett parallelltrapets: 0,5 × (0,286 + 1) / 2 = 0,321. Tillsammans blir B = 0,393.
5. Ginikoefficient: (0,5 − 0,393) / 0,5 = 0,21.

Landet har alltså en låg ginikoefficient, trots att hälften tjänar mer än dubbelt så mycket som den andra hälften. Siffrorna är påhittade för att visa räknesättet. Behöver du repetera hur andelar och procent hänger ihop finns lektionen om procentenheter.

Vad visar ginikoefficienten internationellt?

Eurostat sammanställer ginikoefficienter för disponibel inkomst i Europa. Enligt sammanställningen för 2025 (kontrollerad i oktober 2026):

• Sverige: 28,6. Sverige uppvisar alltså en relativt låg inkomstspridning vid en internationell jämförelse.
• EU i genomsnitt: 29,4.
• Lägst: Slovakien med 21,7.
• Högst: Turkiet med 43,9. Inom EU har Bulgarien, Lettland och Litauen störst inkomstskillnader.

Skillnaderna mellan länderna i den övre delen av listan är små, så en placering säger mindre än själva talet. Norge och de övriga nordiska länderna hör till dem med jämnast fördelning, medan flera länder i Sydamerika har mycket höga värden jämfört med världens genomsnitt.

För Sverige publicerar SCB en egen tidsserie för gini-koefficienten från 1975 och framåt, senast uppdaterad i januari 2026. SCB påpekar att skattereformen 1990/91 påverkar jämförbarheten över tid, eftersom fler inkomster då började tas upp till beskattning.

Vad mäter ginikoefficienten inte?

Måttet är användbart eftersom det sammanfattar en hel fördelning i ett enda tal. Men det har tydliga begränsningar:

• Det är relativt. Ginikoefficienten jämför relativa inkomster, alltså andelar, inte nivåer. Två länder kan ha samma värde trots att levnadsstandarden skiljer sig enormt. Ökar alla inkomster med lika många procent ändras koefficienten inte alls.
• Det mäter disponibel inkomst. Skatter och transfereringar som bidrag och pension räknas med, men inte offentligt finansierad välfärd som skola och sjukvård. Tar man hänsyn till den minskar inkomstspridningen i Sverige och i de övriga nordiska länderna. Hur skatterna finansierar välfärden går lektionen om statens budget och skatterna igenom.
• Det säger inget om förmögenhet. Ett land kan ha låg inkomstspridning men samtidigt en mycket ojämn fördelning av förmögenhet, där ett fåtal äger nästan all förmögenhet. Förmögenhet har en egen ginikoefficient.
• Det visar inte vilka som ligger var. Talet säger inte om det är samma hushåll som år efter år har lägst och högst inkomst.

Vanliga missförstånd om ginikoefficienten

• “Ett lägre värde betyder att alla har fått det bättre.” Inte nödvändigtvis. Om alla blir fattigare, men de med höga inkomster tappar mest, sjunker koefficienten. Det hände på Island under den ekonomiska krisen åren 2008 till 2010.
• “Ett högre värde betyder att någon har fått det sämre.” Om de med högst inkomst får en större ökning än övriga stiger koefficienten, även om alla har fått mer pengar. Jobbskatteavdraget är ett exempel: inkomsterna efter skatt har ökat mest för dem som har ett jobb, vilket också har ökat inkomstspridningen.
• “Ett tillfälligt rekord är en trend.” Kapitalinkomster, till exempel vinsten när någon säljer en bostad eller aktier, kommer ofta ett enda år. Det gör att koefficienten kan hoppa upp ett år och falla tillbaka nästa.
• “28,6 och 0,286 är olika värden.” Det är samma tal på två olika skalor.

Vanliga frågor om ginikoefficienten

Vad betyder en ginikoefficient på 0?

Att alla i befolkningen har exakt lika stora inkomster. Det förekommer inte i något verkligt land.

Vad räknas som en låg ginikoefficient?

Det finns ingen officiell gräns. I Eurostats sammanställning för 2025 sträcker sig Europa från Slovakiens 21,7 till Turkiets 43,9 på skalan 0 till 100, och Sveriges 28,6 räknas som lågt internationellt.

Var hittar jag Sveriges ginikoefficient?

SCB redovisar gini-koefficienten för Sverige som en lång tidsserie i statistiken om inkomster och skatter. Eurostat redovisar värden för alla EU-länder och flera andra europeiska länder.

Mer om ginikoefficienten

Varför blir värdet aldrig riktigt 1 i små grupper?

Formeln förutsätter en stor befolkning. Har en grupp på fyra personer all inkomst hos en person blir koefficienten 0,75, inte 1, eftersom Lorenzkurvan ändå når upp till 1 på sista fjärdedelen. Ju fler personer, desto närmare 1 kommer det största möjliga värdet.

Andra sätt att mäta inkomstskillnader

Ett vanligt komplement är att jämföra hur stor andel av inkomsterna som går till den femtedel av befolkningen som tjänar mest, jämfört med den femtedel som tjänar minst. Ett annat är att jämföra lönepercentiler, alltså lönespridningen mellan låga och höga löner på arbetsmarknaden. Sådana mått är lättare att tolka men fångar inte hela fördelningen i ett tal.

Ginikoefficienten och samhällsekonomin

Inkomstfördelningen är ett av flera sätt att beskriva en ekonomi, vid sidan av BNP, sysselsättning och inflation. Hur hushåll, företag och staten hänger ihop i kretsloppet beskriver lektionen om samhällsekonomi. Politiska beslut om skatter och bidrag ändrar fördelningen, men ginikoefficienten i sig säger inget om vilken fördelning som är rättvisare. Den frågan är politisk, inte statistisk.