Nominell ränta är den räntesats som står i låneavtalet eller sparkontots villkor, alltså den procentsats som faktiskt betalas eller erhålls i kronor räknat. Den säger ingenting om vad räntan är värd i termer av vad pengarna faktiskt kan köpa för varor och tjänster över tid, eftersom inflationen samtidigt äter upp en del av köpkraften. Måttet som tar hänsyn till det kallas realränta, och beräknas i grova drag som nominell ränta minus inflationen.
Ett exempel: ett sparkonto ger 4 procent nominell ränta under ett år. Är inflationen samma år 2 procent, har köpkraften i pengarna ökat med 2 procentenheter enligt den enkla tumregeln, även om kontoutdraget visar att beloppet vuxit med 4 procent i kronor räknat.
En vanlig sammanblandning är att jämföra nominella räntor mellan olika år eller länder utan att ta hänsyn till att inflationen kan ha sett helt olika ut. En nominell ränta på 8 procent under en period med hög inflation kan ge en lägre realränta, och därmed en svagare faktisk värdeökning, än en nominell ränta på 3 procent under en period med låg inflation. Det är realräntan, inte den nominella räntan i sig, som visar den faktiska förändringen i köpkraft.