En obligation är i grunden ett lån, fast omvänt jämfört med ett banklån. Den som köper en obligation lånar ut pengar till den som gett ut den, till exempel staten, en kommun eller ett företag, och får i gengäld löfte om ränta under löptiden samt att få tillbaka det nominella beloppet när obligationen förfaller. Obligationer handlas också på en marknad, vilket gör att priset på en obligation kan gå upp eller ner innan den förfaller, beroende på bland annat hur räntenivåerna i ekonomin förändras.
Ett exempel: en obligation ges ut med ett nominellt värde på 10 000 kronor och en årlig ränta, en kupong, på 3 procent. Den som äger obligationen får då 300 kronor i ränta per år under löptiden, och 10 000 kronor tillbaka den dag obligationen förfaller, förutsatt att utgivaren kan betala tillbaka skulden.
En vanlig sammanblandning är att tro att obligationer är riskfria bara för att de kallas räntebärande i stället för aktier. Risken skiljer sig kraftigt beroende på vem som gett ut obligationen: en statsobligation från en stat har en annan risk än en obligation från ett enskilt företag, där det finns en risk att utgivaren inte kan betala tillbaka. Att räntan är känd i förväg betyder inte att hela beloppet är garanterat att komma tillbaka.