En statsobligation är ett skuldebrev där staten är låntagare och den som köper obligationen är långivare. Till skillnad från ett vanligt lån mellan privatpersoner handlas obligationer på en marknad, vilket gör att staten kan låna stora belopp av många olika investerare samtidigt, till exempel pensionsfonder, banker och andra länders centralbanker. Obligationen har en bestämd löptid, ofta flera år, och en bestämd ränta som brukar betalas ut som en årlig kupong till den som äger obligationen.
Ett exempel för att visa mekaniken: en obligation med ett nominellt värde på 10 000 kronor och en kupongränta på 3 procent ger innehavaren 300 kronor om året i ränta, fram till dess att obligationen förfaller och de 10 000 kronorna betalas tillbaka. Priset på obligationer kan sedan svänga innan förfallodagen, till exempel när marknadsräntan i stort ändras.
En vanlig sammanblandning är att jämföra en statsobligation med en aktie. Skillnaden är grundläggande: att köpa en aktie är att bli delägare i ett bolag utan någon garanterad återbetalning, medan att köpa en statsobligation är att låna ut pengar mot ett löfte om ränta och återbetalning på ett bestämt datum. Statsobligationer räknas därför normalt som en säkrare men mindre högavkastande placering än aktier.