Skuldkvoten visar hur stora ett hushålls samlade lån är i förhållande till hushållets bruttoinkomst, alltså inkomsten före skatt. Den räknas fram genom att dela de totala lånen med bruttoårsinkomsten, och anges antingen som en procentsats eller som ett antal gånger inkomsten.
Ett exempel: ett hushåll har lån på 3 000 000 kronor och en bruttoårsinkomst på 600 000 kronor. Skuldkvoten blir då 3 000 000 delat med 600 000, alltså 5, vilket också kan skrivas som 500 procent av bruttoinkomsten.
Skuldkvoten har tidigare varit direkt kopplad till amorteringskravet: hushåll med hög skuldkvot fick tidigare amortera en extra procentenhet utöver den ordinarie amorteringstakten. Det skärpta kravet, som gällde hushåll med skulder över 4,5 gånger bruttoinkomsten, är numera borttaget, men skuldkvoten används fortsatt som ett sätt att beskriva hur skuldsatt ett hushåll är.
En vanlig sammanblandning är att blanda ihop skuldkvoten med belåningsgraden. Skillnaden är vad lånet jämförs med: skuldkvoten sätter lånet i relation till inkomsten, medan belåningsgraden i stället sätter lånet i relation till bostadens värde. Ett hushåll kan ha låg belåningsgrad på sin bostad men ändå hög skuldkvot, om det har andra stora lån vid sidan av bolånet.