Ett annuitetslån är konstruerat så att den totala betalningen, ränta plus amortering tillsammans, är exakt densamma varje betalningstillfälle så länge räntan är oförändrad. Det som ändras över tid är fördelningen mellan de två delarna: i början av lånets löptid går en stor del av betalningen till ränta och en liten del till amortering, mot slutet är det tvärtom.
Ett exempel: ett annuitetslån med en fast totalbetalning på 10 000 kronor i månaden kan i början av löptiden bestå av 7 000 kronor i ränta och 3 000 kronor i amortering. Några år senare, när skulden hunnit minska, kan samma 10 000 kronor i stället bestå av 5 000 kronor i ränta och 5 000 kronor i amortering. Summan är hela tiden 10 000 kronor, men hur mycket av skulden som faktiskt betalas av ökar undan för undan.
Motsatsen är rak amortering, där amorteringsbeloppet i stället hålls konstant och den totala betalningen i stället sjunker över tid när räntedelen krymper.
En vanlig sammanblandning är att tro att amorteringen är konstant i ett annuitetslån. Det är den inte, det är den totala betalningen som är konstant, medan amorteringens andel av den växer undan för undan.