Riktåldern är en ålder som fastställs av pensionssystemet och som fungerar som en referenspunkt för flera andra åldersgränser i systemet. Den avgör bland annat när garantipension och bostadstillägg tidigast kan betalas ut, och den ligger till grund för hur långt före den egna riktåldern inkomstpension och premiepension tidigast kan tas ut. Riktåldern är inte samma sak som pensionsåldern i bemärkelsen att alla slutar arbeta då, utan en teknisk gräns i systemet som är tänkt att följa med hur medellivslängden i befolkningen utvecklas.
För perioden 2026 till 2032 är riktåldern 67 år. Inkomstpension och premiepension kan tas ut tidigast tre år före riktåldern, medan garantipension och bostadstillägg tidigast kan fås vid riktåldern själv. Den tidigaste uttagsåldern för allmän pension är 64 år, en gräns som gäller för den som är född 1963 eller 1964.
Ett exempel: någon född 1964 har riktålder 67 år under den period som gäller nu. Personen kan börja ta ut inkomstpension och premiepension tidigast vid 64 års ålder, tre år före riktåldern, men får vänta till 67 för att kunna få garantipension om den behövs.
En vanlig sammanblandning är att tro att riktåldern är samma sak som den ålder alla faktiskt går i pension vid. Riktåldern är en gräns i regelverket, inte en vanligast förekommande pensionsålder, och den höjs stegvis i takt med att systemet räknar om den utifrån hur länge människor förväntas leva.