Att priser stiger över tid är något de flesta märker i vardagen, på allt från matkassen till bussbiljetten, utan att nödvändigtvis sätta ord på mekaniken bakom det. Inflation är just det ordet: takten med vilken den allmänna prisnivån i en ekonomi stiger över tid. Det är alltså inte samma sak som att en enskild vara blir dyrare, utan ett mått på hur priserna rör sig i genomsnitt över mycket bredare korgar av varor och tjänster.
Vad det är
KPI, konsumentprisindex, är Sveriges mest kända mått på inflation. Det har beräknats och publicerats varje månad av SCB sedan 1950-talet, och bygger på prisförändringar i en bred korg av varor och tjänster som svenska hushåll faktiskt konsumerar. Korgen är tänkt att spegla en genomsnittlig konsumtion, allt från mat och boende till resor och nöjen, så att indexet fångar en bred prisutveckling snarare än priset på en enskild vara.
KPIF, KPI med fast ränta, är ett kompletterande mått som till skillnad från KPI inte påverkas av ändrade räntesatser för hushållens bolån. Det gör KPIF till det mått Riksbanken själv styr mot, eftersom Riksbankens egna räntebeslut annars hade påverkat måttet direkt, oavsett vad som händer med priserna i övrigt. Utan den justeringen hade en höjning av styrräntan, som normalt görs för att dämpa inflationen, kunnat synas som en högre inflation i statistiken, bara för att bolåneräntorna ingår i beräkningen. Det finns även en variant, KPIF-XE, som dessutom räknar bort energipriser, vilka annars kan svänga kraftigt av skäl som har lite att göra med den underliggande prisutvecklingen.
Varför det spelar roll
Riksbankens uppdrag är att hålla inflationen låg och stabil, och målet är specificerat som en ökningstakt på 2 procent per år för KPIF. Målet infördes 1993 och började gälla från 1995, och Riksbanken bedriver det som kallas en flexibel inflationsmålspolitik, vilket betyder att även produktion och sysselsättning vägs in i besluten, inte bara själva prisutvecklingen. Det spelar roll långt utanför Riksbankens egna korridorer, eftersom inflation påverkar vad pengar faktiskt är värda över tid. Stiger priserna snabbare än lönerna eller sparandet växer, krymper köpkraften, även om beloppet i kronor på kontot är exakt detsamma.
Motsatsen till inflation kallas deflation, en allmän nedgång i prisnivån. Det kan låta som en fördel för den som handlar, men en utdragen deflation brukar samtidigt sammanfalla med svag efterfrågan i ekonomin, eftersom hushåll och företag kan välja att skjuta upp inköp i väntan på ännu lägre priser.
Hur Riksbanken faktiskt försöker styra mot sitt mål via räntan är ämnet för nästa lektion, om styrräntan och penningpolitiken.
Räkna själv
Inflation urholkar köpkraften i en summa pengar även om beloppet i sig inte förändras. Tabellen visar hur mycket 100 000 kronor är värda i dagens penningvärde efter olika antal år, i ett exempel med en inflationstakt på 3 procent per år.
| År | Värde i dagens penningvärde |
|---|---|
| 0 | 100 000 kr |
| 1 | 97 087 kr |
| 2 | 94 260 kr |
| 3 | 91 514 kr |
| 4 | 88 849 kr |
| 5 | 86 261 kr |
Även om 100 000 kronor fortfarande står kvar som siffra på ett konto räcker de efter fem år bara till vad ungefär 86 261 kronor räcker till i dag, i det här exemplet. Samma princip ligger bakom det som kallas realränta: den nominella räntan, alltså räntesatsen som faktiskt står i avtalet, minus inflationstakten under samma period. Med en nominell ränta på 4,0 procent och en inflation på 3,0 procent blir realräntan, räknat som enkel subtraktion, 1,0 procentenhet, den ökning av den faktiska köpkraften som sparandet ger utöver att bara hänga med i prisökningarna.
Vanliga missförstånd
- Inflation likställs med att en viss vara blir dyrare. Inflation är ett genomsnitt över en bred korg av varor och tjänster, enskilda priser kan både stiga och falla samtidigt som det totala måttet rör sig i en annan riktning.
- KPI och KPIF uppfattas som samma sak. Skillnaden är att KPIF inte påverkas av ändrade bolåneräntor, vilket gör KPIF till det mått Riksbanken styr penningpolitiken efter.
- Deflation ses som enbart positivt eftersom varorna blir billigare. En utdragen period av fallande priser brukar sammanfalla med svag efterfrågan, inte ett tecken på att allt går bra.
- En hög nominell ränta uppfattas som alltid en bra affär. Är inflationen högre än den nominella räntan blir realräntan negativ, och köpkraften minskar trots att räntan i kronor är positiv.