Deflation är motsatsen till inflation: en situation där den allmänna prisnivån i ekonomin sjunker över tid i stället för att stiga. Prisnivån mäts i Sverige med KPI och KPIF, som beräknas och publiceras av SCB, där KPIF är ett kompletterande mått som till skillnad från KPI inte påverkas av ändrade räntesatser på hushållens bolån. Riksbankens mål är i stället en jämn ökningstakt på 2 procent per år för KPIF, alltså varken deflation eller för hög inflation.
I ett tänkt exempel: sjunker ett prisindex från 100 till 98 under ett år har priserna i genomsnitt fallit med 2 procent, vilket är deflation.
Deflation kan låta positivt eftersom varor och tjänster blir billigare, men riskerar att få hushåll och företag att skjuta upp inköp och investeringar i väntan på ännu lägre priser, vilket kan bromsa hela ekonomin.
En vanlig sammanblandning är att blanda ihop deflation med disinflation. Disinflation är när inflationstakten sjunker, till exempel från 4 till 2 procent, men priserna fortsätter ändå att stiga, bara långsammare. Deflation är något annat: att prisnivån faktiskt sjunker, inte bara att den stiger saktare.