KPIF står för konsumentprisindex med fast ränta och beräknas av SCB parallellt med det vanliga KPI. Skillnaden är att KPIF inte påverkas av ändrade räntesatser för hushållens bolån, medan KPI gör det. Det gör KPIF till ett mått som visar den underliggande prisutvecklingen utan att svänga med Riksbankens egna räntebeslut, vilket är anledningen till att Riksbanken använder just KPIF som sin målvariabel. Riksbankens mål är att KPIF ska öka med 2 procent per år, ett mål som infördes 1993 och började gälla från 1995. Det finns också en variant som kallas KPIF-XE, där energipriserna räknas bort, för att visa prisutvecklingen utan de svängningar som el och bränsle ofta orsakar.
Ett exempel: höjer Riksbanken styrräntan påverkar det direkt bolåneräntorna, och därmed KPI. KPIF rensar bort just den effekten, så att en förändring i styrräntan inte i sig ger utslag i måttet, även om den påverkar andra priser indirekt genom att dämpa efterfrågan i ekonomin.
En vanlig sammanblandning är att tro att KPIF och KPI alltid visar ungefär samma sak. I perioder med stora ränteförändringar kan de två måtten skilja sig åt tydligt, och det är alltid KPIF, inte KPI, som är den siffra som avgör om Riksbanken bedöms nå sitt mål.